När blev journalistiken spärren till EU-parlamentet?

Idén till Djurens parti kom i november som protest mot den rovdjurspolitik som nuvarande regering för. I december och januari uppmanades djurvänner att stödja oss för att skapa ett registrerat partibeteckning genom att skicka in 1500 namnunderskrifter inklusive personnummer. Vi skulle inte bli ett vanligt Kalleankaparti utan skydda vårt namn. Bara ett annat parti gjorde samma sak. En dialog med Valmyndigheten visade att dessa blir offentliga handlingar om de lämnas till myndigheten och då beslutades att de ska skyddas genom att notarius publicus får intyga att de finns. Början på en folkrörelse blev allt tydligare. Därefter registrerades partiet som en förening och fick organisationsnummer, vi valde en interimsstyrelse för det praktiska och via Facebook grupper spred information om att vi finns. Vi lyckades få ihop stadga, locka till oss eminenta namn till EU-valet och organisera lokala grupper. Tack vare mycket professionella och duktiga myndigheter lyckades vi precis innan deadline fastställa en EU-lista och beställa valsedlar. Allt sker med egna frivilliga krafter och resurser, vi har inte bidrag och vi får inte betalda valsedlar. Men vår engagemang är något enormt. Sedan har vi haft årsmöte och fastställt stadgan och styrelsen, tagit fram listorna till riksdagen samt till över 20 kommuner och fem landsting, blivit en del av samarbetet med europeiska djurpartier, skrivit valplattform, våra grunddokument som valmanifestet, och sett till att uppdatera hemsidan. Att segla skotan samtidigt som vi bygger den och ha besättning som aldrig träffat innan är en stor utmaning för vilken organisation som helst. Men vi har inte gett oss på grund av att vi tror på att djurens perspektiv måste in i politiken. De lokala medierna har behandlat oss väl, insändare har tagits in och inslag på lokalnyheter har gjorts. Däremot känner vi att de stora tidningarna ochh public service undviker oss. Vi räknade med det, vi vet dels att inom redaktioner finns många som sympatiserar t ex med MP (enligt SOM-undersökningar, Göteborgs universitet) vilket självfallet påverkar direkt eller indirekt. Och på annat håll ägs pressen av olika partier eller ligger nära dem, såsom Centerpartiet eller Aftonbladet som ligger nära LO och socialdemokratin. Så det finns en indirekt status quo –mekanism där som gör att ribban ligger högt för nya utmanande ideologier. Journalistiken har misskött EU-bevakningen i tolv år genom att dels problematisera bara en fråga: för eller emot EU och dels inte förstå beslutsmekanismer alls inom EU; att det finns fler motpoler än två och då räcker inte nyhetslogiken som bygger på två motpoler. Glädjande nog har man börjat sakteligen ta upp en mer nyanserad bild mycket tack vare några enstaka parlamentariker som lyckats beskriva sitt jobb. Men det är ännu en välbevarad hemlighet för det svenska folket att EU-parlamentsvalet är tekniskt sett hela Europas personval till EU:s parlament och på söndag väljer vi Sveriges representation. Inte socialdemokraternas, moderaternas eller miljöpartiets. Sveriges. Vi har inte spärr till valet och alla kandidater är värda lika mycket i detta val. Eller är de? Men att även public service och TV4 beter sig så att bara de som redan är etablerade får visa upp sig och debattera gör att den parlamentariska demokratins grunder nalkas. När vi inte har nationella eller europeiska spärrar då skapas de av medierna. Bara de som redan är med a) i riksdagen eller b) i EU-parlamentet ska enligt en märklig medial logik få debattera och tala om hur de tänker skapa politik i framtiden. Det finns också ett undantag: FI! Som genom sin kända partiledare har släppts in i värmen, förmodligen som motkraft mot SD och i viss mån för att försvaga V. Men sådana strategiska avgörande ska inte medier syssla med. De ska presentera fakta och analyser för väljare i sann Habermasanda för att det offentliga samtalet ska kunna formulera problemen och lösningarna som krävs och dessa ska medierna också sedan belysa. Att utesluta seriösa politiker och framför allt nya perspektiv på gamla problem börjar likna tankekontroll på ett sätt som inte hör hemma i en fri parlamentarisk demokrati. Men framförallt blir det bekymmersamt när medier faktiskt undanhåller fakta. Såsom Sydsvenskan häromdagen då man fick läsa att artikel om skåningar som inte har några framskjutna platser på EU-vallistorna (http://www.sydsvenskan.se/sverige/skaningarnas-chans---kryssas-till-bryssel/). Att inte ens nämna detta i artikeln blir väldigt missvisande, det innebär ju att det som står i ingressen: "Men på partiernas EU-valslistor har politiker från söder undanskymda platser." faktiskt inte är sant. Djurens partiets etta och tvåa är från Skåne, och bland topp tio finns fler. Det kan även beskådas enkelt på Valmyndighetens hemsida om journalistiken skulle göra sitt jobb: http://www.val.se/val/ep2014/valsedlar/E/rike/valsedlar.html#id1136